2010-03-15 20:15
Det bästa med att läsa socialpsykologi är att det handlar om saker som finns runtomkring en precis hela tiden. Detta för såklart med sig att man i varje situation har sina socialpsykolog-glasögon på sig och tolkar och analyserar människor och deras beteende.
Idag pratade vi om sociala konstruktioner och hur bland annat kön och sexualitet är sådana. Denna tanke är redan rotad i mig från genuskurserna, men det är fortfarande lika intressant varje gång den kommer upp.
Bild
Vad är kvinnor och män egentligen, och finns det någon egentlig skillnad?
Jag skriver under på att vi har olika saker mellan benen, men när det kommer till beteenden som anses kvinnliga respektive manliga – då tror jag att det i grund och botten handlar om konstruktioner, att vi lär oss hur saker och ting ska vara.
Jag tror inte att småflickor väljer rosa regnjackor på grund av någon rosa gen som småpojkarna saknar. Jag tror inte att pojkar leker med bilar för att de själva nödvändigtvis skulle välja det i första hand, utan snarare för att det är små miniatyr-volvos som ligger i deras julklappspaket och som pryder deras tröjor från det att de kommer ut ur livmodern. Jag tror inte att det faktum att pappor i större utsträckning än mammor jobbar heltid och satsar på karriären har något med naturliga och könsbundna preferenser att göra, utan att de handlar om ekonomiska mönster och maktstrukturer vi tyvärr hamnar i och har svårt att bryta. Jag tror definitivt inte att mamman är mer lämpad än pappan att hålla koll på vart alla fingervantar tar vägen eller om alla julklappar är inhandlade.
Bild
Jag tror att vi så snart vi drar vårt första andetag på BB introduceras för en roll som vi förväntas uppfylla. Det finns två roller att välja på, flicka eller pojke; kvinna eller man. Visst har vi ett visst individuellt handlingsutrymme, men jag skulle inte nödvändigtvis hävda att det är särskilt stort. De förväntningar som är knutna till de två könen är så starka att de blir självklara. Många reflekterar inte ens över hur vi skapar dessa förväntningar utan ser dem som lika naturliga som… ja, att vi har olika saker mellan benen.
Emelie hade en intressant fundering på föreläsningen; om det var allmänt accepterat att män och kvinnor främst är socialt konstruerade kategorier och inga absoluta enheter – skulle bisexualitet då vara norm istället för avvikelse? Om vi inte ägnade några tankar åt kvinna/man-kategoriserandet, skulle individernas kön då bli avdramatiserade och få mindre betydelse?
Bild
Vänsterpartiet vill införa ett tredje kön - något som redan finns i flera länder. Skulle det innebära något positivt för de individer som inte vill kategorisera sig som kvinnor eller män, eller skulle det stigmatisera dem och ge dem en stämpel som något konstigt, något udda; det tredje könet…? Eller vore det klokare att helt enkel ta bort de två kategorier vi har och bara prata om ”människor” istället för ”kvinnor” och ”män”? Klokt eller oklokt; omöjligt vore det i alla fall.
Det här ämnet kan man fundera kring hur länge som helst utan att komma fram till något svar. Det är det som gör det så intressant, tycker jag som är en s o c i a l t k o n s t r u e r a d heterosexuell kvinna.
Om ni har några tankar kring detta stora, snåriga ämne, så kommentara gärna nedan!
Kategori: Genus; kvinnligt, manligt och mänskligt
Känner du något efter det här inlägget? Klicka på en plupp:
Bloggen drivs stolt med hjälp av 
