Karlskogakillen Joakim Ljunggren (som du här ser på den bild min bloggkollega Andreas Svahn knäppte på Ljunggren då vi följde honom i samband med att han testade sin nya motorcykel inför kommande utmaningar under 2010) må ha slutat trea i både utomhus- och inomhus-VM den senaste säsongen – men det går inte snabbt för honom heller. Alla gånger.
Efter segern i SM-premiären i Östersund begav han sig omgående till Spanien för att börja ladda inför den stundande VM-serien.
På måndagskvällen kom följande rapport:
”Jag har kört buss hela dagen i spansk snöstorm. Kom 14 mil på sju timmar. Värsta kaoset som jag varit med om…
Naturligtvis ett fantastiskt initiativ för att uppmärksamma alla, på olika sätt, underbara kvinnor som vi har förmånen att ha här på jorden.
Men: nog är det något Allvarligt Fel på oss män när det behövs en speciell dag för att kvinnor ska värderas lika, för att kvinnor ska få ha rättvisa förhållanden och för att kvinnor ska ha precis samma rättigheter som vi män har.
De är förstås lika begåvade, lika duktiga och lika värdefulla som vi män någonsin kan bli – inte sällan mer begåvade, mer duktiga och mer värdefulla.
Innan alla dessa osannolikt orättvisa orättvisor rättats till tycker jag att dagen i högsta grad behövs men jag drömmer om den dag då den inte längre behövs utan alla bedöms likadant, oavsett kön.
Vi har i dag nöjet att presentera en ny bloggkollega: Degerfors IF:s fotbollsmålvakt Sebastian Karlsson som du kan läsa mycket mer om genom att klicka här.
”Super-Seb” visar härlig entusiasm inför sitt uppdrag och hans första riktiga inlägg blev mycket bättre än jag ens kunnat hoppas i mina mest positiva drömmar.
Under säsongen har ”Super-Seb” dessutom lovat att komma med krönikor i Karlskoga Tidning!
Och att han lovat att Granska skyttekungen Peter Samuelsson extra mycket glädjer mig dessutom något alldeles extra – han ska nämligen bara ha!!! Nu blev det mer än internt…
I dag är det en stor dag – för en stor man. Vår travreporter sedan tidernas begynnelse, känns det som, fyller år. 60. Kent Ingefjord – eller Burken som han allmänt kallas (varför har jag ingen aning om, det har han kallats så länge jag känt honom och det är snart 25 år) – är en trivselspridare av stora mått. Ytterst pålitlig och påläst när det gäller hästarna. Och vid sidan av alla galna uttryck och klassiska citat finns också en vänlig och tänkande sida. I högsta grad.
Födelsedagen firas på Östersjön tillsammans med hans trevliga och vackra hustru Agneta.
Och när du är hemma igen, Burken – kommer förstås en bonusbomb från mig!
På söndagskvällen bestämde jag mig, när jag fått klart för mig att Sveriges match mot Finland i OS-hockeyn inte började förrän sex på måndagsmorgonen svensk tid: jag håller mig vaken – eftersom jag ändå är ledig hela måndagen och inte behöver göra ett endaste vettigt dugg.
Hemma från jobbet strax före elva hann jag se slutet på klassikermötet mellan Ryssland och Tjeckien – vilken match! Och vilka kvitteringschanser tjeckerna hade innan Ryssland avgjorde definitivt i tom kasse. Därefter blev det curling, Sverige vann överraskande mot Norge efter en sensationell vändning och ett lika skrällbetonat avgörande i slutet, och en period – eller åtminstone delar av en period – mellan USA och Kanada. Dominans från Kanada men amerikansk ledning – och till slut amerikansk seger. Såg jag när jag kollade på nwt.se:s OS-sajt i morse…
Ja, jag tvärslocknade i tv-fåtöljen och vaknade med ömmande axlar och nacke 08.42 i morse – utan att ha sett en sekund av Sverige-Finland.
Och misslyckats totalt med mitt Försök att ha OS-vaka.
Jag vet att en av mina vänner som hade samma ambition som jag, att orka se Sverige slå Finland (3-0) utan att somna som en stock, fixade en period innan John Blund kom och hälsade på.
Däremot vet jag inte hur det gick för en annan vän, som jag pratade med tidigt under natten, och som precis som jag hade tänkt hålla sig vaken… jag gissar bara i hans fall…
Jag vet däremot att jag utan några spår av tvekan blivit för gammal för långa ”vaknätter” för en hockeymatch. Särskilt som jag inte kunde somna om när jag strax efter nio dåsade ner i sängen – med den självklara övertygelsen att nu ska jag sova ut efter sju arbetsdagar i rad.
Först Ryssland-Tjeckien, därefter Kanada-USA och så – vid sextiden i morgon bitti svensk tid – Sverige-Finland (ett givet kryss, va’)!
Jag trodde från början att Sveriges match skulle börja fyra i natt, när jag insåg att det var sex trodde jag att det skulle bli omöjligt att hålla mig vaken/komma upp i tid. Blir jag bara klar med dagens jobb så är målet givet: en period av första kampen (det är ungefär vad jag kommer att hinna se) och så två Tokbra och Tokspännande matcher, hoppas jag
Så har jag då sett min första hela innebandymatch i år. Jag vet, det är uselt – men det är Alltid något annat som kommer emellan och som måste gå före.
Den här lördagen hade jag från början tänkt se Karlskogas viktiga möte med Tranås, två lag som är två poäng ovanför nedflyttningsstrecket fortfarande sedan Axberg varit ytterst nära att stjäla poäng av serieledande Nykvarn men förlorade med uddamålet – 5-6. Det lag som vinner hängmatchen mellan Karlskoga och Tranås skaffar sig ett utmärkt läge att hänga kvar i division 2, för lördagens match blev aldrig av. Snön stoppade det.
Efter att ha fått det beskedet från Karlskogas nye tränare Mickael Fredriksson blev det ändrade planer: Karlberg mot Sunne i division 4. Mot Bergslagshallen. Snöigt. Toksnöigt. Och svårframkomligt. Väl framme vid Bergslagshallen, för att se Karlberg försöka ta ytterligare ett steg mot division 3, förvånades jag av att det var s å få bilar där. Tre. Och en cykel som såg mer än övergiven ut där den låg slängd i en hög snödriva. Jodå, oturen fortsatte. Matchen spelades aldrig. Snöeländet hindrade Sunne från att komma till Karlskoga. Tillbaka på redaktionen, efter en rejäl vurpa i ishalkan på rampen upp mot entrén, tänkte jag till igen – sedan jag konstaterat att blåmärkena kommer förmodligen inte förrän i morgon. Men då lär de komma i full blom…
Jag bestämde mig – efter att en stund tyckt synd om mig själv att jag ska vara född s å klumpig att jag inte tänker på att det kan vara is under ett Tjockt snölager och ha oturen att det finns uppfarter som ingen bryr sig om att sanda – att försöka vara ambitiös och se division 4-derbyt mellan Karlskogas damer och Degerfors i Karlbergshallen. 19.00 var det dags.
Karlskoga som jagar division 3-avancemang var förstås överlägset. 9-0 (2-0, 3-0, 4-0) – det hade varit det dubbla om inte Degerfors varit s å försvarsinriktat och disciplinerat så länge man orkade. Ungefär två perioder.
Jag blev, trots allt, förvånad att Degerfors kunde skapa så pass många chanser att man med lite bättre skärpa och en sämre målvakt än Pernilla Jansson kunde ha gjort ett par mål.
Senast lagen möttes blev det sex måls skillnad, 0-6 i Stora Vallahallen i Degerfors. Då var å andra sidan Cecilia Lundevall med i Karlskogas lag. Nu fick jag inte se skyttedrottningen Cecilia Lundevall, en spelare som jag hört så mycket positivt om och som k a n vara en blivande stjärna, eftersom hon var i Thailand.
Karlskoga jagar vidare mot en direktplats inför nästa säsongs division 3. Degerfors möter härnäst Deje på hemmaplan, det lag som Degerfors tog sin historiska första seger efter flera års kämpande mot i höstas.
Till sist kan skvallerredaktionen meddela att ett par lokala idrottskändisar syntes i Karlbergshallen. Degerforsfotbollens mittfältare Johan Bertilsson fick se flickvännen Sandra Licke göra fyra mål. Joakim Ljunggren, trea i enduro-VM både utom- och inomhus, dök även han upp. Måste höra med honom till veckan varför han är så intresserad av ett derby i damernas lägsta serie ”Vanlig” text och webb-tv planerad nästa vecka inför kommande helgs SM-premiär. Däremot saknades STCC-stjärnan Thed Björk som är i Sälen den här helgen. Å andra sidan har jag för mig att hans innebandyspelande flickvän Kaisa Edenvik sagt att hennes innebandyklubba ligger på hyllan numera.
Nej, det var inte till sist. Jag har ju missat att meddela övriga målgörare, förutom fyra fullträffar av Sandra Licke. Lagkaptenen Anna-Karin Sköld satte två mål – jo, Karlskogatränaren Erik Knutsson bekräftade det jag trodde: hon har spelat på betydligt högre nivå än den här (division 1-förflutet). Även Denise Sutinen, Ida Flood och Sofi Nordh gjorde mål.
Nu har jag, nog, fått med allt som behövs – och då smiter jag hemåt en dryg halvtimme innan jag slutar och ser fram emot en högintressant OS-kväll med längdskidtävlingen som självklar höjdpunkt. Och funderar över varför det heter dubbeljaktstart…
Karlskogakillen Joakim Ljunggren (som du här ser på den bild min bloggkollega Andreas Svahn knäppte på Ljunggren då vi följde honom i samband med att han testade sin nya motorcykel inför kommande utmaningar under 2010) må ha slutat trea i både utomhus- och inomhus-VM den senaste säsongen – men det går inte snabbt för honom heller. Alla gånger.
Nu blev det mer än internt…
Bloggen drivs stolt med hjälp av 
