Tisdagen den 8 december är det dags för nästa Prestigederby i hockeyallsvenskan: Örebro-Bofors.
Därför kommer Bofors IK:s lagkapten Tobias Thermell och tränaren Sam Hallam till Karlskoga Tidning och svarar på dina frågor inför derbyt, om säsongen i stort – och om egentligen vad som helst.
Frågestunden äger rum måndagen den 7 december, med start 10.00. En timme har avsatts av BIK-kaptenen och tränaren. Du kommer fortlöpande att kunna läsa alla frågor och svar på nwt.se
Du kan redan nu börja ställa dina frågor, antingen genom att kommentera det här inlägget eller genom att skicka ett mejl till tomas.nilsson@karlskogatidning.se
Att det var Nils-Arne Hedqvist som var rätt svar på andra etappen i tävlingen Profiler du – kanske – minns från Bofors IK var det elva personer som visste.
Eftersom ingen av de tre som hade rätt på första frågan där rätt svar var Pether Nooni (ja, den var f ö r svår – erkänner) är det nu 14 tävlande som har varsitt rätt inför slutomgången.
Här kommer tredje frågan: vilka två personer finns med på den här bilden. Han till vänster, som nu tränar Bofors juniorer, har blivit svensk mästare vid två tillfällen med Färjestad. Mannen till höger har blivit svensk mästare med Södertälje. Båda har jobbat som assisterande tränare i Bofors. Jag vill ha ditt svar senast nu på onsdag, 12.00. Så presenteras de lyckliga vinnarna av varsin fribiljett till valfri Boforsmatch innan jag åker till Leksand. Hi hi, där fick jag ytterligare en gång chansen att nämna att det då – förstås – blir liverapportering från Leksand-Bofors.
En väldigt lång arbetsdag är slut (kolla när det här inlägget är publicerat så förstår du hur duktig/ineffektiv jag är). Flitens lampa är på väg att släckas i tidningshuset på Anders Ersgatan och jag är på väg hem.
Men först: vinnaren av 2009 års KT-bollen – min vän och kollega Andreas Svahn och jag har haft det stora nöjet att få vara med på Fotbollsfesten i Valsverket i Degerfors där Svahn delade ut priset. Och jag tog kort.
Ingen av mina kandidater räckte ända fram. Jag hade Patrik Werner som nummer ett, Johan Bertilsson som nummer två, Peter Samuelsson som tre, Werner tillsammans med sin tränarkollega Jonas Lindskog som fyra och Daniel Tjernström – Karlskogakillen som på kortare tid än en vecka vann både allsvenskan och Svenska cupen med sitt AIK. Då fick jag inte ens med Föredömet – som lagkapten och spelare – Sebastian Henriksson…
Juryns val blev: Marcus de Bruin.
Och när jag tagit in hur de resonerat, de i juryn, tycker jag att det är ett utmärkt val. Det handlar om vem som överraskat mest i positiv riktning utifrån ställda förväntningar och då slås min toppkvintett ut. Marcus de Bruin är en väldigt värdig vinnare. Jag trodde Aldrig att han skulle klara sig s å bra som vänsterback, inte mittfältare som han varit tidigare, i det bästa lag som någonsin spelat i division 1 norra.
De två främsta utmanarna i DIF, utifrån de kriterier som juryn bedömde kandidaterna efter, är enligt mig Emil Berger och Martin Broberg i DIF – med viss betoning på den förstnämnde.
Det var, faktiskt, rörande att se hur de Bruins lagkompisar ställde sig upp och applåderade och hyllade en doldis som betytt väldigt mycket för avancemanget till superettan.
Jag tippade Bofors IK tia i hockeyallsvenskan. I slutet av oktober ledde laget, mycket sensationellt, serien. Nu, en månad senare, är det en betydligt tuffare verklighet i den gråa vardagen som mött BIK-spelarna. Och de har gått på några minor som gör att Karlskogalaget nu har två ynka poäng ned till play off-strecket. Det play off-streck som ”de allra flesta” - förutom jag som är innerligt pessimistisk eller realistisk, försöker jag hävda själv, trodde att Bofors aldrig ens skulle snudda vid. En direktplats till elitserien var sannolik, enligt kategorin ”de allra flesta”, en play off-plats självskriven, även det enligt gruppen ”de allra flesta”.
Det här har också märkts utifrån vad spelarna presterat på isen. Jag säger inget om förra veckans förluster mot topplag som AIK och Malmö – då hade Bofors stora problem med sjukdomar i laget. Men onsdagens insats mot Björklöven – och den i Ljungby mot Troja för ett par veckan sedan; det är tydliga indikationer på att för många tror att framgångståget kommer att fortsätta tuffa framåt… av sig självt.
När man ser på ett lags lönebudget är det, oftast, ingen tillfällighet att de bästa spelarna håller till där de fetaste lönecheckarna delas ut. I Bofors är det magra checkar som kommer varje månad. Ja, ni förstår fortsättningen…
Bofors spelare är, en och en, med få undantag inga stjärnor. För att det ska bli bra resultat krävs den härliga stämning och kamratanda som den gamla stammen i laget skapar och håller vid liv, och får med sig de nya in i, och – Stenhårt Jobb. Varje dag. Varje träning. Varje match. Varje byte. Och det saknades mot Björklöven, som vann efter straffar. Det gjorde det också mot Troja, till exempel.
I sådana lägen har inte Bofors den skicklighet som lag som krävs för att vinna. Om det söks enkla vägar, alibijobbande, och inte satsas fullt ut i alla situationer… ja, då blir det som i onsdags.
Det är inte missflyt att Bofors förlorar trots ett markant spelövertag i framför allt andra perioden och överlägsen vinst när det gäller skottstatistiken. Det är för att spelarna finns med i situationerna – men ändå inte; inte försöker styra dem, inte ger sig ”den” på att de ska vinna pucken utan mer pliktskyldigt sticker fram klubban och inte inser att ska de få ett Bra läge att göra mål så kostar det också. I form av ett blåmärke, ont i kroppen och kanske några bloddroppar.
När passiviteten var så tydlig som under första perioden undrar jag verkligen hur svårt det kan vara att förbereda sig för att vara laddad och tänd inför en match där man kan stärka sin ställning i toppen, där man får spela inför nästan 2 000 åskådare och där man dessutom har betalt för det..?
Om inte Bofors spelare, Karlskogaklubben har en av de lägsta lönebudgeterna i allsvenskan, inser att ska vi vara med i toppen framöver gäller det att vi verkligen är med från start.. ja, då kommer man inte heller att vara det. Utan lika långt borta som från – toppstriden. Och sedan gäller det att hela tiden mala på. Jag menar; att när det måste läggas en massa energi på att komma igång, komma in i matchen – ja, då är det klart att spelkvaliteten blir lidande. Därmed färre Bra målchanser. Och när inte spelarna är ”på” från första nedsläpp – hur ska då ”killerinstinkten” kunna plockas fram när det ändå dyker upp något riktigt hett läge.
Om inte Boforsspelarna inser allvaret, de är inte tillräckligt bra för att jobbet ska göras av sig självt och segrarna ska ramla in utan större ansträngning; i så fall kommer den här säsongen precis som de tre senaste sluta i ett ingenmansland som gör att publiksiffrorna i Nobelhallen kommer att dyka ned kring 1 000-strecket. Trots kraftigt sänkta entrépriser för att försöka locka Karlskogaborna till hallen – och för att skapa ett ”sug” kring hockeyn.
Om de däremot återgår till grunderna och förstår att man måste vara på hugget direkt, att inget löser sig utan ansträngning, att alla måste ge allt och verkligen offra sig och engagera sig i alla lägen, så kan Bofors även fortsättningsvis vara med och konkurrera om en play off-plats. För Viljan och Engagemanget finns – det fick vi ju se så många bevis på under säsongens första fjärdedel. Men det räcker inte att veta att det finns, det ska visas i praktisk handling också.
Kom igen nu, BIK-spelare! Visa att jag har fel – och slå tabelljumbon Oskarshamn!!
Jag har nämligen redan spelat och där sitter en tvåa till, 2,30 har jag för mig, på matchen mellan Oskarshamn-Bofors. Men; det krävs att ni gör jobbet – åt mig… trots det jag skrivit nu.
När jag gått igenom alla svar som kommit in på tävlingen om Profiler ni – kanske – minns, med Bofors-anknytning, kan jag konstatera att det blev tre rätta svar.
Och ja, det måste jag erkänna: det var att gå ut för svårt med en spelare som gjorde en så kort sejour i klubben – och får så länge sedan. Rätt svar är i alla fall Pether Nooni.
Tre personer hade, alltså, rätt – 16 fel. De som prickade rätt var Planeby, Micke J och Jessica. Men eftersom det är tre etapper i den här tävlingen har du fortfarande chansen att vinna en fribiljett till valfri Boforsmatch i hockeyallsvenskan.
Den här gången får du två ledtrådar, på köpet, direkt: han har en son som heter Andreas och som varit hockeydomare, och han har förflutet som assisterande tränare i Bofors. Vi tar en tredje också: likt många andra idrottsmän har han under många år synts i ett utryckningsfordon.
Senast torsdag 15.30 vill jag ha ditt svar och strax efter publiceras tredje etappen.
I onsdags hade jag tid hos optikern för synundersökning och inte minst för att få nya bågar, kanske nya glas också. Förmodligen nya glas också eftersom de jag har nu fått sig mer än en repa under lång och trogen tjänst.
Men det satte förkylningen stopp för. Ny tid nu på fredag. Den 27:e. 10.30. Fredag. Den 27:e. 10.30. Om jag upprepar det tillräckligt många gånger kanske jag kommer ihåg det. Kanske…
Nu upptäcker jag vad jag borde ha fixat när det inte blir några nya glasögon – nya linser. Jag hade två kvar, tills jag i går kväll hittade en tredje lins i kylskåpet. Och eftersom det är engångslinser=problem. Stora problem. En dag fixar jag, den andra kan jag blinka mig igenom med ett öga – om jag inte måste ut och köra bil.
Jag har reservglasögon för reservglasögonen men de är inte så där jättesnygga, måste jag ärligt erkänna. Mest bra att ha i nödfall. När jag inte orkar ha linser inne. Eller när jag vet att jag ska träffa Bofors IK:s kanslichef P-A Johansson som påstås (jag tvivlar verkligen) vara väldigt serviceinriktad, hjälpsam och bra på alla sätt – mot alla andra än mot en då…
För om jag orkar stå ut med alla hans trakasserier är jag väl förberedd för ett tufft och skoningslöst liv. Därför alltid reservglasögonen för reservglasögonen, som nu måste ha hjälp av en del tejp för att hålla ihop (varför ska jag va’ så lat – varför kan jag inte ta tag i sådant här direkt?) när jag ska stöta ihop med honom. Till och med de gånger då jag bara befarar att han ska komma hojtandes.
Men; det känns inte så kul att, innan de nya linserna dimper ned i mitt brevinkast (och det gör de tidigast onsdag, möjligtvis torsdag), behöva traska omkring och se ut som en Björnbuse. Det smeknamn jag fått av BIK:s högsta höns på kansliet.
”Jaså, de är fyra numera – medlemmarna i Björnligan”, har jag hört mer än en gång därifrån.
Snart kallar han väl mig en försmak av Jultomten också – om inte de nyss införskaffade rakbladen får göra rätt för sig i mitt ansikte… men det nöjet ska han inte få. Den här veckan.
Den här söndagen blev det aldrig ljust. Jag har haft lampor tända hela dagen för att kunna ta mig fram – och ljus tända för att hålla värmen hyfsat i det väder som är lika grått som himlen. Det är, nästan, så jag längtar efter den första snön. Och jag är mer än, nästan, tacksam mot alla vänliga människor som hört av sig med uppmuntrande krya på dig-tillrop när jag varit däckad. Det ger ljus inombords
Nu får vi får se framåt mot nästa vecka. Jag har, faktiskt, redan fått ihop en grattishälsning via Facebook till min vän Micke Jansson som träder in i de vuxnas skara (de vuxnas åldersmässigt, alltså) när han fyller 40 under måndagen. Och har utmanat honom på en golfrunda, som i gamla tider, nästa säsong. Tur att jag är så gammal att jag glömt det han skrev om Gammal och Gubbe, och också fick ihop det på ett som han säkert tyckte klurigt sätt.
Inte minst har vi en högintensiv idrottsvecka – med tre Boforsmatcher: Björklöven hemma onsdag, Oskarshamn borta fredag och så Almtuna hemma söndag.
Vi har också ett derby i daminnebandyns division 4 mellan Degerfors, som aldrig vunnit, och Karlskoga, som slåss i toppen efter ett fritt fall från division 2… känns det som.
Och Hanna och jag har två mycket intressanta långtidsprojekt att gå vidare med – tre egentligen även om det för min del inte är så fasligt mycket jobb kvar i ett av fallen – varav ett jag hoppas att ni delvis får ta del av redan i slutet av veckan.
Nu ska jag följa det dramatiska slutet på Dansbandskampen – så helt frisk är jag nog fortfarande inte från min förkylning – och fundera på om det ändå inte är läge att fira att jag är så mycket piggare med en pizza med en massa stinkande vitlök på. Det sägs ju vara bra med vitlök i stora lass mot förkylningar
Profiler du – kanske – minns är den just nu pågående tävlingen på Sportbloggen. Och även om första frågan som jag knåpade ihop visade sig vara toksvår för läsarna, trots att det kom en extra ledtråd att spelaren i frågas framgångsrikt tennisspelande dotter Hanna heter Nooni, i efternamn har det varit tunt med de rätta svaren.
Nu, jag hade inte kollat sedan i tisdags eftermiddag i och för sig, har jag bland alla felaktiga svar hittat det första rätt – inskickat av signaturen Planeby.
Så nu hoppas jag att ni hänger på honom och utmanar om de två fribiljetterna till valfri Bofors match (vi har ändrat till valfri match för det vore ju förargligt om du inte kan utnyttja den vinst om jag styr det till en viss matchdag). Måndag 15.00 är deadline för första delfrågan – det kommer sedan ytterligare två. Och de kommer att bli lättare än den första, måste jag backa till.
Däremot har jag ännu inte bestämt om jag ska chansa och ge mig ut i mörkret i en bil där det inte handlar om deciliter bensin i utan i bästa fall är det fler än en centiliter…
Jag vill ha ditt svar senast nu på onsdag, 12.00. Så presenteras de lyckliga vinnarna av varsin fribiljett till valfri Boforsmatch innan jag åker till Leksand. Hi hi, där fick jag ytterligare en gång chansen att nämna att det då – förstås – blir liverapportering från Leksand-Bofors.
En väldigt lång arbetsdag är slut (kolla när det här inlägget är publicerat så förstår du hur duktig/ineffektiv jag är). Flitens lampa är på väg att släckas i tidningshuset på Anders Ersgatan och jag är på väg hem.
Bloggen drivs stolt med hjälp av 
