KB Karlskogas fotbollstränare Mark Selmer är en idiot – en fotbollsidiot. Och jag älskar hans engagemang – även om det betyder att han kan va’ Tokilsk. För jag gillar det varje sekund. Egentligen. Och ärligt talat. Efter så många år i fotbollens tjänst – och ändå så Het. Naturligtvis är det därför, i kombination med ett brett och gediget fotbollskunnande, han ”får med sig” sina spelare som oftast presterar på en betydligt högre nivå än vad de normalt sett har kapacitet att göra.
Här kan du läsa hans funderingar inför fortsättningen på division 2-fotbollssäsongen. Länken är till KB:s hemsida som jag hånat och förlöjligat så mycket men som ”Micke” Fredriksson fått riktigt bra ordning på.
Och: 3-0 eller 4-0 vinner KB med mot Annelund på lördagen. Det är bara att lira!
Om du inte litar på vad jag säger – läs Marks tankar och funderingar, när han serverar ännu en fotbollskrönika på KB:s hemsida så inser du också att den här Tränaren och FotbollsMänniskan inte tillåter sitt lag att rasa ihop som senast utan nu ska de Vinna.
Och här kan du se ett webb-tv-inslag med KB-tränaren – som är den mest ärliga och raka tränare jag någonsin pratat med. Efter Sören Cratz. När jag tänker efter: de är nog lika härligt spontana. Säger först och tänker sedan. Men grejen är att de båda har väldigt mycket Vettigt att säga – så där rent spontant. Innan de ens tänkt, för att de är så oerhört inne i Matchen.
När min semester är slut är det höst, enligt mig… Och nu börjar också höstsäsongerna även i de lägre fotbollsserierna att dra igång. Jag tror på två seriesegrare från Karlskoga/Degerfors. Det kan till och med bli tre – och nu pratar vi från division 5 och nedåt på herrsidan. För i fyran finns flera toppkandidater härifrån: Strömtorp, Karlskoga SK och Immetorp – i den ordning jag tror på lagens möjligheter. Och i division 1 har Degerfors skaffat sig ett utmärkt slagläge.
I just division 5 blir det däremot inget av ”våra” lag som vinner. Det blir i stället Karlstad BK U och Villastaden som gör upp om seriesegern. Ett av dessa lag vinner serien, jag säger Villastaden, och det andra får kvala. KB Karlskogas U-lag består huvudsakligen av yngre spelare och finns framför allt för att killarna som ännu inte är riktigt redo för division 2-spel ska få matchas i tuff seniormiljö. KB är ibland väldigt bra, stundtals är det tydligt att det handlar om yngre spelare – det släpps in mål för lätt och den rätta stabiliten saknas. Förstås. Men bra gjort att vara så pass nära toppstriden. Det fanns stora förhoppningar på Rävåsen efter en stark försäsong. Skador har ställt till det. Med så många bra spelare borta har inte Rävåsen förmått leverera i den utsträckning som man hoppades på. Framför allt är Rävåsen för ihåligt defensivt för att kunna räcka ända fram.
I våras såg det mörkt ut för Alkvettern. Spelarbrist. Skulle det ens gå att få ihop något lag? Jodå, och Alkvettern har varit vasst. Väse kan bli för tufft i det långa loppet men ”Karlskogas AIK” har definitivt chansen att nå ända fram – vilket skulle betecknas som ”fränt” av mig. Och stämningshöjande inför avslutningsresan till England. Klubbens starke man Magnus Söreskog kan inte ha planerat den resan, för det är ingen Newcastle-match på programmet… Woody’s smyger med bakom Alkvettern och Väse men det skulle förvåna mig om WFC kommer ikapp. Ängebäck har tidigare varit ett intressant och bra division 6-lag. Nu ser det tungt ut för Reuf Jahics manskap. Om nu inte gamle skyttekungen Ulf Ottosson dammar av skorna och skjuter upp Ängebäck till tabellens mittenskikt. Det finns även några reservlag från ”vårt” område med i serien – och så Bråten, som för mindre än 15 år sedan kvalade till division 3, men nu är farligt nära att åka ned i sjuan.
I division 7 östra har Strömtorp C övertygat. Sex raka segrar. Ölmes andralag är teoretiskt sett ett hot när det gäller seriesegern men kommer inte att kunna ta sig förbi SIK. Förutom de sex vinstmatcherna i serien har Strömtorp C vunnit sin enda försäsongsmatch med 5-1 (mot Ängebäcks division 6-lag) och laddade inför onsdagens grillfest upp med ännu en 5-1-triumf mot ytterligare ett division 6-lag: Svartå.
I en annan division 7-serie har Granbergsdal/Linnebäck skaffat sig slagläge och kommer i högsta grad att bjuda Nordmark på en rejäl dust under hösten. Granbergsdal/Linnebäck har i flera år visat sig för bra för sjuan men för svagt för sexan. Jag ger Varnans vingar ytterst små möjligheter att komma ikapp tätduon.
Damfotbollen har också rullat igång efter semesteruppehållet i och med att Bråten besegrat Kil i division 3. Jag har däremot mycket svårt att se att något av Karlskogalagen ska räcka ända fram. Rävåsen har ett något bättre läge, mycket marginellt, än Bråten men Ämtervik håller undan – och för att Rävåsen, som jag i första hand tror på (fast ändå inte), ska vinna måste också Skattkärr passeras. Nej, det har jag väldigt svårt att tro. Fyra poäng upp för Rävåsen. Fem, om man ser på målskillnaden.
För damfotbollen i Karlskoga vore det bra, och nödvändigt, att ett lag redan 2011 är i division 2. O m det finns några konkreta önskemål och drömmar om spel på högre nivå – pratar då division 1 eller 2. Och ärligt talat är inte division 2 – så bra, den heller. Men ett ”elitlag”, satsning på det, samarbete, gemensamma ansträngningar… och kanske, kanske Karlskogas damfotboll inte behöver vara på den här låga nivån så länge till. För om det inte bara ska vara en social aktivitet där säkert utövarna har kul och det läggs ned ett intensivt och ideellt jobb, men i stort sett ingen annan bryr sig, måste det till Förändring i synsätt och attityd.
Samtidigt som jag inte skulle spela en krona på att Rävåsen eller Bråten vinner sin serie så hade jag inte tvekat att skicka in hela månadslönen på att Åtorp håller undan och vinner sin division 5-serie. Eller håller undan… drar ifrån ytterligare, snarare, och sedan defilerar hem förstaplatsen.
Fredag förmiddag. Ledigt från jobbet efter en trevlig och skonsam mjukstart efter semestern. Molnen på himlen över Karlskoga varslar om att det snart ska bli regn. För min del spelar det inte så stor roll. Mitt dagsprogram är tommare än en normal löntagares planbok den 22:a i månaden. Förutom att, om det blir uppehåll, jag skulle ha putsat det fönster som inte hanns med när det i somras var Storstädning. Lite regn, tack! Nu ska det bara bli lugnt och stillsamt och avslappnat – nu när ingen har tid att spela golf med mig. Innan jag på lördagseftermiddagen ska gå och se KB Karlskoga revanschera sig för förlusten i Tenhult och besegra Annelund i division 2-fotbollen.
Snart ska en av mina bästa kompisar komma förbi. Jag ska skicka med en liten slant till hans yngsta dotter (Klara) som fyller år i morgon – och så ska naturligtvis storebrorsan Kalle få ett litet paket, han mä’, från den snälle farbrorn. Den unge mannen vann 60 kronor i somras – och skänkte 30 av dessa till Rädda barnen. Han fick 60 direkt av mig till syskonens gemensamma semesterkassa. För en sådan känsla för medmänniskor ska uppmuntras.
Direkt när jag på fredagsförmiddagen börjar ta del av nyhetsflödet blir jag glad. Hanna på nwt.se har gjort mycket mer än jag begärt, och ens kunnat drömma om. Jag borde inte längre bli förvånad i det fallet – men blir gång på gång… imponerad! Egna initiativ, kreativa grepp och aldrig är någonting för svårt eller besvärligt, eller ens något problem. Och finns det något litet, eller stort, problem vänds det snabbt till en Möjlighet. Underbart! Det räcker inte att kalla henne Bäst eller TokKompetent – och jag som har betalt för att uttrycka mig är inte ens nära att komma i närheten av de rätta orden eller uttrycken här.
Jag tycker så oerhört mycket om henne men också så synd om henne att jag snart ska – och måste – Förödmjuka henne Den meningen var det nog bara hon som fattade…
Tyvärr kommer det här Söta leendet att stelna snart – när jag slagit henne…
På tal om energiknippen: vår Putte i parken-redaktion är så härlig att följa. Det är som en mellanstadieklass som ska på skolresa till typ Vadstena. De sprudlar av energi och glädje. Det märks hur roligt de tycker att det är. Och det återspeglas i den bevakning de gör från Karlskogas Stora festival.
Linus är som en uppskruvad Duracell-kanin – allt är kul. Och han förmår att dela med sig av den glädje som lyser i hans ögon och i hela hans sätt. Karin vill så mycket och är så entusiastisk. Sebastian går från klarhet till klarhet och visar journalistiska sidor som jag inte sett honom nå upp till tidigare. Jesper är förutom det jag sade till hans mamma i går, ”underbart schysst, reko och bra på alla sätt – vilka härliga ambitioner han har och han förmår göra något av all sin vilja”, också en jätteskärpt fotograf. Dessutom en fullständigt Galen person – vilket gillas härifrån. Och Mia visar, ännu en gång, att med Vilja och en gedigen grundkompetens går det att övervinna många svårigheter.
Kort sagt; de har varit jätteduktiga – allihopa…
Och sådant här gör mig glad – och stärkt. Och hoppfull. Dessa plusmänniskors framfart får dem förhoppningsvis att må bra själva – de får hur som helst mig att må bra.
Nu ska jag hjälpa en skribent att gå igenom en krönika (han kan uttrycka sig jättebra men ibland kan det vara nyttigt att någon annan tittar på orden innan de ”pubbas”), sedan ska jag ta ett snabbt varv på stan och därefter lägger jag ut mina tankar inför höstsäsongen – hur jag ser på möjligheterna från ”våra” lag från division 5 och nedåt. Och ytterligare lite längre fram går jag igenom läget för Degerfors IF inför hösten. Jag kan inte rå för det men jag är inte s å säker på att det är raka vägen mot superettan. Inte alls. Ärligt talat.
Det var djupt oense KB Karlskoga-spelare på bussen till Tenhult i tisdags – en resa som du kan läsa mycket mer om här. Striden, som rasade under lång tid och i flera omgångar, gällde: vad är en banan? Det var inte tal om att det räckte att en banan är en – banan. Frukt, var ett av lägrens förslag. Bär, huvudopponten. Växt och grönsak var andra kandidater. Och i dag kommer ett femte förslag upp: ”en banan är ett frö”.
Här kommer en mycket pedagogisk förklaring i form av ett webb-tv-inslag . Och här kan du läsa och se om du blir något klokare vad en banan, egentligen, är – mer än en banan…
För, för KB:s del, är det viktigt att få lugn och ro igen i laget
Nu är jag inne på min sista halvdag för den här veckan. En heldag i tisdags, sedan fyra timmar i går och något åt det hållet i dag också (om jag är hyfsat effektiv). Besök hos Degerfors IF och KB Karlskoga väntar i eftermiddag inför lördagens matcher mot Enköping respektive Annelund.
Och samtidigt som jag skriver det konstaterar jag att regnet vräker ned. Tycker lite synd om mig själv som ska ut och riskera att förstöra frisyren (nähä, den gick inte – jag har ju ingen frisyr…) men framför allt synd om alla som ska roa sig på Putte i parken i kväll.
Och du; kolla in här på Sportbloggen senare under torsdagen och i morgon för det finns flera fotbollsfunderingar som i stort sett är klara men som ska ”korras” först, sedan läggs de ut.
P.S. Förutom texter om DIF och KB som du kan läsa i fredagens Karlskoga Tidning och på nwt.se/sport blir det webb-tv-inslag med båda lagen. Dessa kan du titta på som uppladdning och förberedelse inför lördagens matcher. D.S.
Jag hade räknat ut det så bra. Avsluta dagens jobb vid tretiden, åka och handla (bland annat en maffig räksmörgås) och sedan ta plats på balkongen för att lyssna på Mikael Wiehes framträdande på Putte i parken-festivalen.
Och hem hann jag i tid – men vinden låg inte på åt rätt håll… så där satt jag med en minst sagt snopen min.
Rapporterna var tydliga: det såg väldans bra ut för KB Karlskoga inför omstarten i division 2-fotbollen. Pigga fötter. Bra engagemang. En brinnande vilja. Och riktigt lovande kombinationer. På träningarna.
Men när det gällde seriepoäng föll KB ihop som ett korthus mot Tenhult. Ledning inför andra halvlek efter ett flott avslut från Alexander Hjalmarsson men sedan tillät KB sina motståndare att ta över. Och det värsta för KB; Tenhult var inte bra – och saknade en handfull ordinarie spelare från startelvan.
Ingen tog initiativ. Ingen vågade hålla i bollen och göra det lilla extra. Alla skyndade sig att bli av med bollen – det såg så räddhågset och pojklagsaktigt ut.
Enkla passningar slogs bort. Om medspelaren var tio meter bort gick bollarna i midjehöjd. Om det var någon som förvånade och tog en djupledslöpning hamnade bollen bakom – eller alldeles för långt framför. I den mån inte bollmottagningarna var så dåliga att motståndarna direkt fick chansen att starta en motattack.
Det bästa för KB:s del är nu att det här bara var en match av 22 – och så här dåligt är inte laget. Hemma på Nobelstadion är dessutom KB obesegrat. Så det är positivt för Karlskogas bästa lag. Men ändå; det är upp till bevis på lördag mot Annelund. Och så står laget vid ett tydligt vägskäl: vinst och det ska inte behöva vara någon överhängande fara nedåt, förlust och det blir ännu en nagelbitande höst för alla KB-supportrar.
Hur det går? Det är bara att lira en etta! Annelund är ett starkt kämpande lag som spelar en enkel och effektiv fotboll men ska inte ha något att hämta på Nobelstadion. KB-vinst med 3-0 eller 4-0.
Med anledning av det här blogginlägget från i slutet av maj har jag fått en festinbjudan till Stodene utanför Karlstad. Och det är god framförhållning. September 2010 ska festen äga rum.
Sifhällas fotbollstränare Håkan Werme, det Sifhälla som tillsammans med Arvika blir Strömtorps svåraste konkurrent om seriesegern i division 4, ska då nämligen fira att det är 15 år sedan han senast satte en fot i en ishall – och det betonas att han därmed inte nödvändigtvis var på en hockeymatch utan det kan hända mycket annat i ishallar, också…
Jag vet en person som också fått en inbjudan, en före detta tränarkollega till Werme – men några fler blir vi förhoppningsvis. Å andra sidan tror jag att Werme och hans före detta tränarkollega har berättelser och skrönor på lager som mer än väl räcker för en kväll
Nu ska det bara bli lugnt och stillsamt och avslappnat – nu när ingen har tid att spela golf med mig. Innan jag på lördagseftermiddagen ska gå och se KB Karlskoga revanschera sig för förlusten i Tenhult och besegra Annelund i division 2-fotbollen.
Bloggen drivs stolt med hjälp av 
