På torsdagen kunde Bofors sportchef Stefan Bengtzén lämna ett mycket positivt besked: backklippan Peter Messa har skrivit ett nytt kontrakt med Karlskogas allsvenska hockeylag.
Här kan du läsa mycket mer om den här nyheten och om läget i Bofors trupp.
Redan under tisdagsförmiddagen dök en ytterligt pedagogisk och vänlig själ upp: dags för att ta in den tekniska analfabeten (alltså jag) på 2000-talet och dela med sig av kunskapen hur smidigt och enkelt det kan vara om man bara tar sig tid och lär sig. Rätt från början.
Och det gick bra, mycket för att den pedagogiska och vänliga visar upp en ängels tålamod. Faktiskt över förväntan. Jag fattade direkt. Tror jag
Men det var bara ett problem; det var ett stativ, ett med tre ben, med i matchen också – och det stativet var ungefär lika obegripligt för mig som sjundeklassarnas fysikprov… men det sistnämnda är en historia för sig och den återkommer jag till, när jag funderat klart över hur ett stativ ska fungera. Jag kan inte för ett ögonblick tro att det är jag som fötts med tummen mitt på stortån – det måste ha varit ett ovanligt komplicerat stativ, det här.
Jag tror lösningen blev/blir; ett annat stativ med ett ben…
Tisdag eftermiddag: intervju med road racing-stjärnan Mikael Nilsson inför helgens säsongsstart. ”Micke” var sig inte alls lik där han gick utanför lyan på Vargstigen och sopade med en kvast. Det dåliga samvetet hade slagit mer än en obarmhärtig klo i hans känsliga psyke. Det märktes tydligt att något var fel.
Rösten stockade sig, nästan, när han började prata – eller försökte prata. Men först – innan han skulle lätta sitt hjärta – skulle vi klara av intervjun, lyckades vi komma fram till efter en stunds terapisamtal, och så skulle det filmas inför ett webb-tv-inslag som du kan se senare under veckan.
När vi med mycket möda (för ”Micke” framför allt men jag är också en kännande människa, speciellt med personer som har det jobbigt så jag var inte heller oberörd – långt därifrån ) kämpat oss igenom det arbetsmässiga blev det en stund vid utemöblerna på baksidan av huset. Varsin Coca Cola (sockerfri) i handen och prat i största allmänhet. Så harklade sig Karlskogastjärnan och bad med sin vänligaste röst:
- Jo, det är så att jag glömt något väldigt viktigt. Husse har glömt Tusse.
Det visade sig nämligen vara katten Tusses elvaårsdag och ”Micke” hade inte skickat in någon Grattis-hälsning till tidningen. Så därför, för att han skulle få ordning på nattsömnen inför lördagens race på Mantorp, kommer förstås Husses grattis till Tusse så här:
- Och skriv med att lillsyrran hälsar också!
Ber ”Micke”.
Och det är klart att ”Mickes” och Jessicas dotter Cassandra, som går i tvåan på Aggerud, också ska få vara med och gratta
P.S. Nu är det jag som brottas med mitt dåliga samvete. För jag sade att ingen vanlig kamera var med innan min (i det här fallet) – mot mig – illojala kollega sade att det minsann visst var med en kamera. Tur att hon var så snäll, mot ”Micke”, att Tusse verkligen fick sin hälsning. D.S.
Obs: det är jag som tagit kortet på ”Micke” och Tusse – och som därför har en stor del i att han nu kan ha ett gott samvete som huvudkudde och därmed kan sikta på att återta titeln från 2006.
Börjar det gå fel fortsätter det gärna. Jag är det senaste, talande, exemplet på det. Eller rättare sagt; det blev aktuellt igen under tisdagen.
I lördagstidningen hade jag skrivit om en Linda Karlsson som hade planer på att starta ett damhockeylag i Karlskoga.
Och det var rätt – på så sätt att de planerna fanns. Och att hon hette Linda. Men inte Karlsson.
Rättelse i tisdagstidningen där jag skrev, under rubriken Linda Eriksson är rätt namn: ”En av de drivande krafterna presenterades som Linda Eriksson men rätt namn ska vara Linda Karlsson”.
Så i fortsättningen ska ni inte bli förvånade om det i texter om damhockey i Karlskoga står Linda – och inget mer. För nu ska inte flickstackarn behöva döpas om fler gånger av klåfingrarnas klantskalle nummer ett :-(
Under lördagen är det Motordagen i Karlskoga med en massa aktiviteter. Sitter nu och kollar igenom programmet som Pialill Ring, motorprofilen Tonys bättre hälft, skickat över. Och då ser jag att en av mina barndomsidoler i motorsammanhang, bredvid Niki Lauda och Björn Waldegård, ska va’ med – han också: Stig Blomqvist.
Välkomna till Karlskoga Tidnings tält där den Bångstyriga, Elake Måns och en massa fler ska marknadsföra vår tidning.
Och: vi erbjuder tre veckors tidning utan att det kostar dig mer än att vi (nej, inte jag) får ringa och höra vad du tyckt och om du vill fortsätta. Kom i så fall fram till mig, ingen annan – för vi har en intern prestigetävling vem som kan dela ut flest prenumerationer
Här kan du lyssna på KB Karlskogas fotbollstränare Mark Selmer inför lördagseftermiddagens hemmapremiär i division 2 mot Gauthiod. Jag är ledig och räknar med en eftermiddag i ett underbart soligt och sommaraktigt väder.
Och räknar också med att KB fortsätter att visa sin styrka på Nobelstadion. Har inte bestämt mig för om jag ska tippa seger med 2-0 eller 3-0 ännu.
Jag måste börja arbetsdagen med att berätta en riktigt glädjande nyhet: jag ska bli pappa!!
Inget passar bättre att avslöja denna händelse en dag som denna, Lönedagen.
Jag ska bli far till ett fadderbarn! Det är viktigt att dela med sig av det materiella och ekonomiska överflöde många har förmånen att få leva med. Så nu ska jag varje månad hjälpa ett litet palestinskt barn att få en något mer dräglig tillvaro.
Det finns hur många oroshärdar som helst i världen men de stackars palestinerna ömmar jag speciellt för. Så nu ska jag registrera mig och så ser jag fram emot rapporter hur mitt lilla palestinska barns dagliga inferno förhoppningsvis blir något mindre vedervärdigt.
Under veckoslutet börjar hockey-VM. Just nu känns det som: gäsp. Jag fick lov att kolla en extra gång för att va’ säker på att Sverige har USA, Lettland och Österrike i sin grupp.
Det är inte som förr. Tänk 80-talets VM, 70-talets är jag lite för ung för att ha riktig koll på även om Roland Eriksson (pappa till tidigare Bofors-spelaren Fredrik, Västeråskillen du kanske kommer ihåg trots att han inte gjorde mycket väsen av sig i BIK) och Göran Högosta var stora idoler redan då! Tänk framför allt VM 87. En domstol fick hjälpa ett svagt Sverige vidare och så slutade allt med att Bengt-Åke Gustafsson och de andra idolerna spelade hem guld. Mot då, som jag trodde, det oövervinnliga Sovjet. Det här bekräftar att det var både bättre och roligare förr.
Fast det var förstås som nu, även om jag inte tänkte så då: de bästa spelarna var upptagna med NHL-slutspel, så det var inget riktigt världsmästerskap på så sätt. Men jag börjar vackla även i det här fallet; det går inte att göra mer, eller bättre, än att vinna – då behöver man inte be om ursäkt för om någon eller några saknas om det så beror på NHL-slutspel, skador eller brist på tacksamhet för svensk hockey och respekt för sina supportrar som bidrar till de himmelshöga lönerna.
Men just nu känns det som gäsp för VM. Även om jag misstänker att jag kommer att skrika så det ekar över halva kvarteret när det är dags att fördela medaljerna.
Svåraste hoten blir som vanligt Ryssland och Kanada, inte minst Kanada. Jag tror på svenskt brons. Garderar med finalförlust mot Kanada – men i så fall måste det svenska laget överträffa sig självt och vi måste få ett par nya nationalidoler. Typ Roland Eriksson eller Göran Högosta.
Jag håller på med en riktigt rörande bok, När du läser detta av Giles Blunt, men det går inte snabbt fram.
Därför har jag kommit på att världens bästa sömnmedel är att läsa böcker; jag tvärslocknar efter bara några sidor. Och då är det ändå en riktigt spännande bok, så långt har jag kommit, och en bok som griper tag. Jag tycker så synd om huvudfigurerna. Ändå kan jag inte hålla ögonen öppna.