20.00: Matchen är slut. Bofors vinner med 4-3 efter 1-1 i sista perioden. Björn Östlund stor matchvinnare genom att göra två mål, inte minst det avgörande.
Jag hade ambitionen att lägga mig tidigt på måndagskvällen men det gick – inte alls. Låg och läste i min Åke Edwardson-bok, skvallrade via sms med en kompis (för klent ord, en vän) som hade svårt att somna efter en match och ångrade mig att jag längtat efter snö. För att det ska bli ljusare. Och mindre deprimerande. Jag menar; det är ju rent livsfarligt att va’ ute och gå. Speciellt när det är mörkt. Jag har fortfarande inte landat på rygg, när jag snavat fram över någon isfläck (täckt av snö) men det har varit nära. Flera gånger om. Och så ska jag köra bil i eländet. Nej, jag tar tillbaka det jag sagt; bort snö, bort! Lagom tills julafton kan det komma ett tunt lager – men sedan bort snö, bort!!
Och på grund av boken, som jag ärligt talat inte kom många sidor i, sms och den här hemska snön är jag allt annat än utsövd och pigg. Dessutom; jag hittar inte min keps. För jag är väl den siste som vill förstöra frisyren om det vita eländet fortsätter att vräka ner.
Nu bär det snart iväg på tre dagars utbildning. Jag hade tänkt att vara väldigt ambitiös och seriös och verkligen ägna all min tid och koncentration åt det jag ska iväg för – men det har redan blivit ett litet avbrott. Vid halvelva, ungefär, ska jag ju börja vandringen mot att bli (ännu mer – ha ha) fullärd men först, direkt när jag kommer till Kunskapens Hus, har jag kommit på att jag vill se en annan grej som jag inte fattar ett smack av hur det går till. Trots att jag gjort min del av det ett 50-tal gånger sedan i våras. Det ska bli spännande och begriper jag det minsta lilla återkommer jag.
Lovar till sist; något mer avbrott, något annat som verkar s å intressant att jag bara m å s t e se hur det går till, ska det inte bli under dessa tre dagar.
Jaså, du trodde det inte heller – jag försöker lura mig själv att det kommer att bli precis som min ambition säger; gör det du ska och inget annat, för då blir det som det så ofta finns risk att det blir; du fattar nada av det du verkligen ska fatta något av.
På måndagskvällen kunde jag inte hejda mig. Det blev sent, även med mina mått mätt, men det gick inte att stoppa det. När jag normalt sett får ett sådant där Sug handlar det oftast om choklad. Ljus. Mjölkchoklad. En 100-grams Marabou-chokladkaka och det är fixat. Men i går handlade det om något som jag först inte kunde bestämma vad det var, sedan kom jag på: popcorn. Inte sådana där i en lååång påse som det är innehåll i till hälften utan egenpoppade. Vid den egna spisen. Och i smör. Det där mysiga smattret mot locket. Lukten. Den är halva njutningen. Och sedan stoppa ett i taget, varma och vitare än elefantens betar, i munnen – de smälter som… smör.
Så det var värt att bylsa på sig, skrapa rutorna på bilen och halka iväg – jag köpte två påsar så jag inte på länge i alla fall behöver hamna i ett liknande läge…
I kväll, efter nästan en timmes promenad (tredje dagen i rad – jag är bara halvdöd när jag kommer hem, förkylningseländet kanske slutligen gett upp och gått och dragit något gammalt över sig några veckor innan den slår till med full kraft igen), har jag kollat igenom Sportbloggen. Det var ett tag sedan. Nu upptäcker jag att den här bloggen har med Sportbloggen som en av sina favoriter. Lite förvånande då jag läser om recept där och om hur det ser ut i bloggarens julpyntade fönster men förstås; fantastiskt kul att det går att kombinera de intressena med Sportbloggen. Men; vem får jag tacka för draghjälpen? Läste ett annat inlägg där, om ett bankbesök – väldigt djupt och intressant.
Jag har precis återupptäckt h u r mycket jag saknat min omhuldade Sportblogg när jag varit ledig. Så därför; jag blev lite besviken på förbundskapten Per Mårts när han presenterade junior-VM-truppen på SVT:s Hockeykväll för några minuter sedan. Jag trodde redan innan att det var, minst, ett år för tidigt för Karlskogakillen Simon Bertilsson, som de senaste matcherna tagit plats i Brynäs backbesättning, och att det var orealistiskt att Boforsbekantingarna Emil Bejmo och Johan Erkgärds, nu i Skåre sedan de inte räckt till i Bofors allsvenska lag, skulle komma med – men Johan Motin? Färjestadsbacken som redan förra året var med i JVM även om han fick begränsat med speltid. De defensiva kvaliteterna har han, stor, stark och rejäl som han är, men det hänger förstås på att han inte märks tillräckligt mycket i offensiven. Däremot; Anton Gustafsson, tingad redan i första rundan i sommarens NHL-draft och riktigt bra när han kommit tillbaka efter en knäskada i höst. Nix, han fick inte heller va’ med. Det är ändå sju 90-killar med – men inte Anton. Det måste finnas någon förklaring som inte jag greppat. Truppen i övrigt består av elva 89:or och tre 91:or.
Nu har Värmland en enda representant: Marcus Johansson som gjort det överraskande bra i Färjestads elitserielag. Vem hade kunnat tro att han skulle bli JVM-spelare när säsongen började. Inte jag. Måste erkänna att jag då såg honom som Martin Johanssons lillebror, Gunnar Johanssons syskonbarn…
Lite senare under kvällen ska ni få hjälpa mig med ytterligare en fundering. På återhörande. Inom kort. Och inte på fredag som jag sade tidigare i kväll.
Nu vet jag i alla fall att en av mina Favoritkollegor halkat tillbaka till sin redaktion efter ett jobb ”ute på landet” och är i tryggt förvar – tills den franska bilen förhoppningsvis startar utan allt för många svordomar och kollegan kan säga ”hem, ljuva hem”.
Obs, jag skrev inte på ett enda ställe att jobbet som kvällen ägnats åt är totalt ointressant i mina ögon – vi behöver ju inte bråka om hur ointressanta vi tycker att varandras ämnesområden är v a r j e dag…
Lite förvånad att jag, som tycker att alldeles för mycket som personen i fråga skriver är vänt mot en elitistisk överklass och de fiiiiina i samhället, bryr mig så tydligt om att snökaoset och halkan inte ställt till något. Speciellt som jag stör mig på att det jag sysslar med sorteras in under det är ju ändå bara sport – fast som tur är vet jag pappans brinnande och djupa idrottsintresse och också kollegans egen bakgrund inom den värld med bollar och klubbor och racketar som egentligen är så oväsentlig men skänker så mycket glädje till så många.
Fick reda på att Sportbloggen fått en del besök via den här sidan i dag. Därför, trots att jag redan sagt på återhörande på fredag; vem sköter den här sidan? Den är ju riktigt intressant. Med länkar både hit till Sportbloggen och till nwt.se/sport. Bland annat. Stilla min nyfikenhet, tack!
Nu kryper jag ner med min senaste bok – Gå ut min själ av Åke Edwardson men däremot har inte Erik Winter dykt upp ännu, trots att jag är 52 sidor in i boken. Kommer han ens att vara med? Börjar tvivla…
Eftersom de tre närmaste dagarna ska tillbringas på NWT i Karlstad måste jag ju passa på att ställa in mig lite för den befintliga personalen. Som att slå ett slag nästan lika hårt som om den väldige Anders Holmberg, Karlstads boxningsstjärna, och Sonny Liston i sin glans da’r levererat det för herr Lydéns bidrag till bloggvärlden.
Därför, kolla in den här bloggen! Och lär känna Doktorn, Herr Tunnhår och Herr Prata – med flera.
Du ska helst vara i journalistbranschen för att uppskatta dårskapen fullt ut. Men även du som inte är det; det räcker att kolla bilderna – du kommer inte att tro dina ögon!
Nu tackar jag för mig, ser till att bli fullärd (med mina mått mätt) på de här tre utbildningsdagarna och säger; på återhörande på fredag!