2009-07-22 4:17    (0) | Kommentera!

Ses snart!

Det här det sista blogginlägget på californiadreamin’
Snart känner jag svensk mark under fötterna.

Jag har gjort mina sista intensiva dagar på redaktionen AlwaysOn, som har varit min arbetsgivare i San Francisco.
Nu är det dags att avlägga rapport till Vinnova, den statliga myndighet som finansierat denna upplevelse. I rapporten kommer jag bland annat berätta om de artiklar jag skrivit och vad konferensen och studierna på Stanford har gett mig.
Sex månader här har gett mig en otrolig yrkesmässig input. Jag har lärt mig täcka riskkapital, startups och innovationer, och fått göra det på rätt plats; Silicon Valley.

Jag har också lärt mig de amerikanska stilistika greppen och fått nyckeln till de journalistiska arbetsmetoderna här. Men resan är inte slut. Den tar inte slut när jag står på Landvetter och jag förmodligen kommer freaka ut av glädje över att vara hemma.
Nu börjar mitt verkliga uppdrag; att skeppa hem den amerikanska erfarenheten till Karlstad. Jag hoppas kunna sprida fröna i näringsrik jord.

Här i USA har jag också funnit vänner vars underbara personligheter haft omtanke som en av många ingredienser. Just avskedet från dem och San Francisco är det jag tycker är jobbigast nu. Det blir till att upprepa frasen jag sa till kollegerna innan jag åkte: På återseende!

Av: Ellen

Kategori: IT, Innovation Journalism, Media
Etiketter: AlwaysOn, Karlstad, Vänskap

2009-07-15 20:58    (1) | Kommentera!

70 Proof på Alaska Stage i West Seattle

Mannen i 45-årsåldern beställer en öl av servitrisen som frågar hur han tyckte den tidigare konserten var.
Han berättar att både han och frun hade gillat det och att kompisen snart kommer även till denna konsert.
Ett härligt gitarrintro kastar sig mot väggarna i den dunkla klubben, med en enkel bardisk och en scen i hörnet.
Senare ska jag beskriva musiken i en skivbutik, för att få tag i rätt album: ”Långt gitarrintro och inte så mycket vocals”. Någon minut senare ljuder precis rätt album i skivbutiken.
”He knows his Cave”, kommenterar en av kollegerna butiksägarens enorma musikbank.

Men tillbaka till klubben som heter Sunset Tavern och är en av alla klubbar för startup-band inom punk/rock.
Jag bläddrar i musiktidningen ”The Stranger” som jag tagit i en av skivbutikerna. Sedan frågar jag:
”Are you a local?”
”Yes”, svarar mannen som heter Scott, ”I am.” Det hela utmynnar i ett samtal om musikfestivaler, Jimi Hendrix, Santana och Mark Knopfler. Vi snackar om läget för olika band i Seattle och om MySpace. Donn, Scotts kompis, ansluter och berättar att han flyttade från San Francisco till Seattle för musikens skull. Scott jobbar som ljudekniker för olika band. ”Men alla vi som på något sätt jobbar med musiken har ett ”vanligt” jobb vid sidan om”, säger han.

Donn och Scott tipsar mig om en musikfestival nästa dag, i området West Seattle, där Alki-beach sträcker ut sig med Seattles skyline som kuliss.
Två scener i varsin ände av California Ave, i centrala West Seattle, pumpar ut olika former av rock. På barer längs gatan varvas blues med jazz. Längs marknadsstånden glider händer över titlarna, det vänds och vrids på både lp och cd:s.
Donn och Scott står vid en av scenerna och pratar med bandet ”70 Proof” som snart ska upp på scenen. De spelar för skojs skull, men musikerna har ett finger med i spelet i de flesta Seattle-band och liknar ”The Presidents of The United States of America” till både framförande och musik.
Det blir en experience. Två timmars eufori med klassiker som ”Free Bird” med Lynrd Skynrd.
Tamburiner kastas ut till publiken som håller takten.
Efteråt konstaterar Scott:
”You came here for the Seattle-sound. I believe you’ve found it.” Han tillägger:
”Asking are you a local was the best thing you could have done.”

Gitarrskulptur på Experience Music Project där Jimi Hendrix har fått ett eget galleri

Fler avtryck från Seattle:

- Nancy och Harry som satt bredvid mig på planet till Seattle. Ett par i 60-årsåldern från Bay Area som rest runt halva jordklotet och pumpade mig på det politiska läget i Sverige, finanskrisens effekter och exportfrågor. Den två timmar långa resan gick för fort och vi bytte kort för att fortsätta samtalet på San Francisco-mark.

- Bed and Breakfast i Capitol Hill i Downtown Seattle. En stor villa rymde barnfamiljer, par och lonely travellers som jag. Inspirerande samtal vid frukostbordet med människor från flera olika städer i USA. Fick ovärderliga restips.

- Museet Future of Flight på enorma Boeingfields, men framför allt resan dit. På ett ödsligt transitcenter i Everett, norr om Seattle slutade bussfärden och det fanns inga helgturer ut till det stora området. Taxichauffören delade med sig av sitt livsöde, och körde en extra tur på tillbakavägen, där vi passerade ett shelter för hemlösa: ”You know, these people are really intelligent, säger han och riktar pekfingret mot huvudet. ”But because of the bad economy they ended up here”. En kvinna med blicken riktad ned mot marken, iklädd en för stor tröja och slitna jeans och skor skyndar mot byggnaden.

- Vänligheten. En man med käpp reser sig med svårighet från sin stol och öppnar dörren för mig när jag snubblande lyfter väskan och rör mig mot utgången. Kvinnan vid espressoståndet på Broadway frågar ”How are you doin’ sweetheart?” utan att det låter det minsta smörigt. Bakom mig i kön räddar en man en vilsen katt från att bli påkörd.
Busschauffören ler och frågar hur dagen har varit, vi pratar om väder och vind och hon tipsar om vädret nästa dag.

- Argt rockiga Sugar, Sugar, Sugar, som spelade på Sunset Tavern, där den kvinnliga trummisen i 20-årsåldern inte fick ut nog med energi genom trumpinnarna och micken, utan till slut hoppade på stolen och fänglsade alla oss som var där.

- Konsertserien i centrala Seattle, där sommarlovslediga elever spred glädje och avancerade gitarr, bas- och trumsolon.

Lunchkonsert i centrala Seattle

- Skivbutikerna. Framför allt en i Pike Market, där en äldre reslig man håller sig i kanten på butiksdisken, längre bort står hans rullstol. Bakom disken granskas hans skivor. Det är en fin samling, ”det här är egentligen precis det jag är intresserad av”, säger mannen och klagar sedan på att lp-fodralen är nötta och luktar konstigt. ”Jag vill inte att denna lukt ska sprida sig till mina andra skivor”, säger han.
Den äldre mannen står fortfarande rak i ryggen, men greppet om skivdisken hårdnar. Han försöker inte sälja in skivorna. De sorgsna ögonen blir ännu dimmigare. Han sväljer. Tortyren är hemsk, jag blir arg över att killen bakom skivdisken inte snabbt kan lämna beskedet att han inte vill köpa skivorna. Han drar ut på beskedet och när han väl fäller domen frågar han: ”Har du några mer av den här typen?”
Svaret från mannen kommer snabbt, och vemod och kanske oro över att inte fått ihop pengar till månadens mat färgar den korta meningen: ”No, this is all I have”.

Av: Ellen

Kategori: Nöje, Resor
Etiketter: Capitol Hill, Jimi Hendrix, Rock, Seattle, Skivbutiker, Spelning, Sugar, West Seattle

2009-07-10 6:00    (0) | Kommentera!

Tiden snurrar snabbt just nu. Lika snabbt snurrar tankarna. Det är bara några dagar kvar innan uppdraget här är slutfört och tankarna ska rapporteras till Vinnova, den myndighet  som delat ut projektstödet/stipendiet som gjort det möjligt för mig att vara här.

Mitt intresse för teknisk utveckling, innovationer och de miljöer där de frodas har nått nya höjder här.
I veckan besökte jag San Jose, en av Silicon Valleys centralorter, där jag tidigare träffat Värmlandssonen och IT-fadern Peter Löthberg som visade mig runt på Cisco:s campus med alla hallar av routers.

Denna gång passade jag på att gå runt i Winchester house i Santa Clara utanför San Jose.

Huset renoverades oavbrutet under nästan 40 år efter att ägarinnan, Sarah L. Winchester, fått rådet av ett medium att bygga om huset för att slippa bli hemsökt.
Väggarna andas ensamhet och paranoia.
Hon sov i olika sovrum varje natt för att förvirra andarna, som enligt myten sägs vara de som fallit offer för Winchester-gevären.
Sarah var övertygad om att det också var därför hon straffades med att hennes dotter dog som spädbarn och hennes man gick bort tidigt.
Själv blev hon närmare 80 år, och tvingades vara innovativ i sitt sätt att bygga eftersom hon saknade arktitektkunskaper. Men ibland blev hennes innovativa anda, som inte fick ifrågasättas, lite missriktad. I huset där en guidning tar över en timme, finns dörrar som inte leder någonstans, en trappa rakt upp i taket och fönster i golvet.
Allt kretsar också kring talet 13. 13 krokar, 13 fönster i flera rum, 13 ljus i takkronan…

Jag passar också på att träffa Liz, en vän som jobbar på informationsavdelningen på Santa Clara County.
Vi träffades tidigare i år på Web 2.0-konferensen i San Francisco.
Konferensen var inspirerande och för Liz del har det bland annat inneburit att intranätet nu har fått en mer personlig prägel i sitt tilltal, i stället för att tala som en lagbok.
Lämnar San Jose fylld av härlig energi efter ett samtal om innovationer, karriär och kärlek.

I morron åker jag till Seattle, dels för att uppleva grungens (även kallat Seattle Sound) rötter, känna äkta Jimi Hendrix-love, Seattlesonen som fortfarande regerar, men också besöka Boeing-museet i jet-staden. Tala om innovationer. Förväntar mig högt i tak, modeller i naturlig storlek och luft under vingarna!

Av: Ellen

Kategori: IT, Innovation Journalism, Media, Resor
Etiketter: San Jose, Seattle

2009-07-07 19:10    (0) | Kommentera!

I dag pågår minnesgudtjänsten som hedrar King of Pop, Michael Jackson.
Medieuppbådet är enormt. Och sorgen är ännu större.
En stor inzoomning visar MJ:s pappa i en av limosinerna som i sakta mak kör från det privata avskedet på Forest Lawn cemetery in Hollywood Hills till Staples center i Los Angeles.
Uppskattningsvis 50 000 har samlas inne på stadion, där MJ:s låtar sjungs av bland annat Mariah Carey. Kondoleanser blir upplästa. Tal som rör både talare och publik till tårar hålls.
”Det här kan bara jämföras med hur människor sörjde i samband med Princess Diana”, säger en av reportrarna på MSNBC som direktsänder minnesgudstjänten.

Av: Ellen

Kategori: Media
Etiketter: Michael Jackson

2009-07-03 20:59    (0) | Kommentera!

Screen shot från artikeln på AlwaysOn

I dag är det helgdag, dagen innan 4th of July, självständighetsdagen. Därför är tempot lite lägre, till och med kabelvagnarna utanför hörs mer sporadiskt.
I dag är också dagen då jag njuter av segerns sötma. Publicerade i går ytterligare en artikel för AlwaysOn. Denna gång handlade det om Google TV Ads, en produkt som gör det möjligt att starta sin egen tv-kampanj, och via auktion få till ett bra bud.
Just nu har annonsörer möjlighet att nå 95 miljoner hushåll i USA, och den gigantiska sökmotorn är optimistisk inför framtiden och ser finanskrisens bantade marknadsföringsbudgetar som en ny marknad. Artikeln handlar också om Googles misslyckande när det gäller strategiska verktyg för att mäta intresset hos olika kundgrupper när det gäller press och radio.

Själv gillar jag statistik. Både när det gäller SIFO-undersökningar och statistik för olika hemsidor. Men jag var inget mattesnille i skolan. På mina prov från högstadiet skrev matteläraren ”0+” på flera av mina svar.
”Du var nära lösningen”, sa han och log när jag undrade varför han hade skrivit plus i kanten.
Bitter? For sure.

Därför är det nu för mig en liten revansch att jag finner en slags lust i att kolla upp statistik på Google Analytics, att bli fascinerad av att via siffrornas underbara ekvation förstå vilken kombination av bokstäver och rubrik som fångar läsare och användare.
Fast sedan har jag alltid gillat algebra, ekvationslära. Bara för att bokstäverna förklarar siffrornas relation till varandra och vice versa. Lite som att köra en programmeringskod och se att det funkar. Och om det inte funkar, förstå och hitta den där missade parantesen.

Så tillbaka till strategiska verktyg och siffror. I dessa produkter, både själv-servicen när det gäller tv-kampanjer och även så kallade measurement tools, blir det ännu tydligare hur matematik och språk på detta sätt påverkar varandra, och är de två viktigaste faktorerna i dynamiken. Den dynamik som avgör om en artikel, information eller annons når just sin kundkrets, når just dig som läsare. Men också vilka kanaler som är effektivast för att få ut ditt budskap.

Av: Ellen

Kategori: IT, Media
Etiketter: 0+, Google TV Ads, Statistik

2009-06-29 8:12    (1) | Kommentera!

En härlig helg går mot sitt slut. Efter en lördag på Ocean Beach och ett snabbt dopp i Stilla havet var det i dag, söndag, dags för Prideparaden. Ett event i San Francisco som är känt över hela USA. Kanske mest för att stan förknippas som metro-city, med en öppenhet som gör att många väljer en flytt till San Francisco från andra delar av USA.

Prideparad på Market

”My God thinks I am fabulous”, blandades med skyltar med vädjan ”Treat us as humans”, men också av statements som ”Proud Moms”.
Ett äldre par leder varandra längs Market. En av männen haltar, hans man leder honom varsamt fram längs Market, deras approach är stillsam, men texten på deras skylt leder till ett öronbedövande jubel:
”Happily together for 46 years”.
”Man, that’s a long time”, kommenterar någon i vimlet.

Efter en parad i kärlekens tecken blev det Muni, tunnelbana, ut till Stern Grove, en stor park där flera konserter ges under sommaren.
Tusentals har kommit för att se franska Les Nubians, de uttrycksfulla systrarna som med sin världsmusik engagerat och inspirerat sedan mitten av 90-talet.

Får nostalgikick av Temperature Rising, som håller sig hela resan tillbaka in mot centrum, där jag möter journalistvännen Miriam Olsson med pojkvännen och internetstrategen Björn Jefferey som precis kommit till stan för en månad.
Härligt att ha de här!
På väg hemåt genom stan vajar fortfarande de regnbågsfärgade flaggorna längs hela Market.
Befriande.

Les Nubians på Stern Groves scen

Av: Ellen

Kategori: Okategoriserade
Etiketter: Les Nubians, Pride-parad

2009-06-26 4:02    (0) | Kommentera!

King of Pop Michael Jackson avled i dag i sitt hem i Los Angeles, i södra Kalifornien.
Sajter över hela världen basunerar ut nyheten. Men det är nu det är tydligt vilket försprång just det lokala mediet har, och hur mycket credd och trafik alla hänvisningar, både från nationella och internationella redaktioner, till LA Times kommer ge. Bildspel och YouTube-galleri är bara några delar i bevakningen som sajten tidigt lagt upp. Denna typ av bevakning kan jämföras med bevakningen kring påven Johannes Paulus II dödsfall i april 2005.
Och för miljoner var nog Jackson om inte Gud, ändå helig. Och i Westwood, Encino, Neverland Ranch och Hollywood samlas nära, kära och fans för att hedra stjärnan.
Enligt uppgifter från LA Times drabbades den 50-åriga popstjärnan av hjärtstillestånd, och var  i koma när han kom till sjukhus, där hundratals reportrar väntade på senaste nytt.
Men det är oklart vad stjärnan led av, och en polisutredning har startats. Men enligt LA Times, som hänvisar till Los Angeles Police Department, har polisen understrukit att det inte finns något i nuläget som visar på något brottsligt bakom stjärnans dödsfall.

Av: Ellen

Kategori: Media
Etiketter: Michael Jackson

2009-06-23 7:30    (0) | Kommentera!

Måndag kväll. I dag har jag publicerat  en artikel på AlwaysOn om ett företag vars affärsidé är att leverera statistik kring lyssnare till olika företag som vill annonsera i online-etern. Därmed kan företaget skräddarsy när en jingle ska sändas för att få ut maximalt intresse från lyssnarna. Även radiostationen själv kan avgöra intresset för ett visst program. En innovation som nu har gett utdelning.

Företaget är baserat i Boston, på östkusten. Här kommer lite highlights från samma kust dit studieresan med Innovation Journalism-programmet gick.

- Besöket på magasinet Fortunes redaktion i New York. Samtal om vilka foton som hamnar på magasinets etta, att de oftast bara får tio minuter på sig att fota Obama, Steve Jobs eller Hillary Clinton varvas med affärsmodeller för att stärka prenumerationssiffror och lösnummerförsäljning. Även besöket på Bloomberg, en nyhetsbyrå med business och finans i fokus, gav mersmak för en onlinejournalist som trivs med tempo.

- Guggenheims. Skisser och modeller från arkitekten Frank Lloyd Wright som även är mannen bakom museets dynamiska utseende. Dessutom har Kandinsky fått ett helt eget galleri. Great stuff.

- Ground Zero. En tomhet som breder ut sig över en mycket större yta än World Trade Center på Manhattan. Byggarbete pågår för att fylla den tomma ytan.

- Utställningar på museet Newseum, Washington. Särskilt Pulitzer-foton och hallen som visade rapporteringen kring 9/11. En video visar hur reportrar och fotografer springer, stannar upp och gör en ståuppa samtidigt som den andra tornet rasar, börjar springa igen och sedan intervjuar offer i chock. En av reportrarna kommenterar i efterhand nyhetsarbetet:
”Jag grät när jag intervjuade henne.”
En annan reporter:
”Min yrkesroll som journalist ställdes mot att vara en vanlig human being.”

- Gatumusikanter i Soho, New York. Vintage och kärlek, signed, sealed and delivered.

- Avslutande middag med programmet i Georgetown, Washington. Mellan tuggorna av Cheesecake kommer insikten om att människor som varit en del av ens liv här, plötsligt åker hem. Sväljer och får den ljuva eftersmaken att vi ses snart igen. Vi delar ju både intressen och erfarenhet.

- Jazzkonsert i Kennedy Center, Washington, där Jonas Kullhammar Quartet spelade och där Orminge blev ”Snake town”. Blev årets version av midsommarfirandet, som avslutades med nachos till middag.

- Landningen på SFO. Hur skönt som helst med en ledig stol i mitten, och nyhetsrapportering från display:en i sätet framför. Men plötsligt börjar det vobbla till, på grund av kraftig vind. Vattnet kommer väldigt nära väldigt fort, och planet hinner precis komma fram till landningsbanan som ligger vid vattenkanten.
Applåder från lättade passagerare och handskakningar med piloterna som lämnat cockpit för kabinen efter den lite lätt skakiga landningen.

Av: Ellen

Kategori: IT, Innovation Journalism, Media, Resor
Etiketter: Guggenheims, Jazz, New York, Radio, Washington

2009-06-21 8:18    (0) | Kommentera!

CNN:s rapportering framför skärmen i flygkabinen

Har precis kommit hem från Washington och New York efter studieresan med Innovation Journalism-programmet.
Återkommer i senare blogginlägg till upplevelserna på östkusten. Den starkaste upplevelsen fick jag på Dulles International Airport utanför Washington och under flygresan hem tvärsöver USA.
Fastnade framför CNN:s direktrapportering om protesterna och våldsamheterna i Teheran efter presidentvalet. Visst, protesterna har pågått några dagar, men i dag visade videos hur en ännu oidentifierad vätska släpptes ut från en helikopter eller ett flygplan över demonstranterna som rör sig som vågor på ett stormigt hav i centrala Teheran.
Enligt uppgifter från CNN har militären skjutit, misshandlat och med tårgas försökt kväva protesterna från iranierna som undrar var deras valröst tagit vägen.
Videon har lagts upp av ett ögonvittne, det är få journalister som faktiskt lyckats komma in och rapportera, om någon alls.
En av de mest besökta videoklippen på YouTube just nu är hur en skottskadad 16-årig flicka ligger i sitt eget blod på den kalla asfalten. Pölen under hennes huvud växer, och från sjukhusen kommer uppgifter på att minst 19 människor har dödats i samband med protesterna.

CNN använder YouTube och microbloggen Twitter för att bevaka de våldsamma händelserna i Iran. Här är det inte fråga om läsarmedverkan, det är läsarna som själva producerar material till nyheten. Mediet paketerar bara, eller ”You tell the story”, som de själva uppmanar sina tittare.
Inne i Iran används samma sociala kanaler för att nå ut till omvärlden vad som händer just där, just nu.
Ett nyhetsankare uppmanar människor att lägga till honom på Twitter och skicka direktmeddelande, en annan visar en facebook-sida, och visar sedan YouTube-klippet där flickans ansikte har ”blurrats”, av hänsyn till både henne och anhöriga.
”Vi använder vår journalistiska erfarenhet för att avgöra om detta är autentiska bilder eller inte”, tillägger reportern.

För journalister knyter det sig i magen när ingen är på fältet.  Men när alternativet är att medierna inte har några bilder alls, är valet rätt så enkelt.
Detta är ett tydligt exempel på hur teknologi kan användas för att främja yttrandefrihet, men också ett exempel på hur vi journalister får nya effektiva redskap vid sidan om datorn, kameran, papper och pennan.
By the way, det har kommit en del kritik, också via Twitter, men framför allt från högerfronten om president Barack Obamas agerande, vars residens jag stod utanför tidigare i dag.
CNN visade ett skriftligt uttalande, där han uttryckte att USA har gjort det klart för ledarna i Iran att våldet måste få ett slut. Efter det citatet visades klipp från hur han i dag besökte en glassfabrik tillsammans med en av sina döttrar.

Av: Ellen

Kategori: IT, Media, Politik
Etiketter: CNN, Teheran, YouTube

2009-06-13 13:18    (1) | Kommentera!

Pulserande Times Square

Framme i New York. Stan tog emot en med öppna armar redan på subway:en där en man frågade om jag tänkte flytta hit och tittade på min väska. Fick ta den största, så det såg nog värre ut än det är.
Hostellet ligger några kvarter från Times Square och pulserande Broadway. Och det var i neonljusets sken som jag fick den där äkta ”New York, New York-känslan”.
I MTV-shopen stod en DJ och öste, på en hamburgerbar frågade en kvinna sin dotter varför hon inte gillade sin styvfar, att det skulle bli lättare om hon visste vad dottern ville, nu när det fanns ett nytt liv i magen på mamman.
När jag passerade en uteservering hörde jag hur en man i 30-arsaldern berättade att han och kompisen försökte ta sig från en plats men hur kompisens flickvän hade skurit sönder däcken så de inte kunde köra vidare.
Samtal som med all säkerhet även äger rum i både San Francisco, Göteborg och Karlstad, men som låter som nytt i öronen eftersom det är en ny stad. Något nytt är också den amerikanska sommaren. Här behövs inte de extra koftorna som jag packat ned från vindpinade SF. Dags i stället för solglasögon och flip-flops, innan det är dags för studiebesöken på redaktionerna.

Av: Ellen

Kategori: Resor
Etiketter: New York