Åldersschizofreni
2010-02-07 16:28
Jag växte 1800-talet. Nåja, jag började skolan 1983 men det var då jag med hjälp av en fiffig tidsmaskin fick chansen att gå mina första tre år i skolan på just 1800-talet. Jag hade en tämligen gammaldags (och jättegammal) fröken som ville att vi skulle kalla henne fröken, inte Ajna. Varje morgon var det morgonpsalm till tramporgel och före maten (som vi åt i bespisningen så klart, inte matsalen) var det bordsbön. Jag kan fortfarande oroväckande många psalmer utantill.
Men jag var en uppkäftig liten skitunge som envisades med att räcka upp handen och säga saker som ”men fröken, min pappa säger att vi kommer från aporna?” vilket inte var så uppskattat. Vi hade fröken i gympa också. Vi lekte ringlekar och lärde oss Så göra vi när vi så våran havre, så våran havre, så våran havre.
Observera att jag inte gick i bibelskola utan i kommunal skola i Karlstad – mycket besynnerligt.
Senare upptäkte jag att mina jämnåriga hade gått i normala skolor och haft sin skolgång på 1980-talet. Då kände jag mig som en förhistorisk relik.
Nu sitter jag på ett kontor som är utrustat med en fax. Det kommer ut papper ur ena änden men jag erkänner att jag aldrig skickat en endaste papperslapp med den. Varför skulle jag? Det är väl inte 1800-talet heller.
Bloggen drivs stolt med hjälp av 
Lämna en kommentar
Alla kommentarer förmodereras, därför dröjer det en stund innan de publiceras.